Vi går i skolan dagen efter nyårshelgen.
Jag är lagom glad.
Wisconsin har målats vitt och vi får tydligen inte ta oss en promenad utomhus,
för vi kan dö av vinden.
Det va ju tråkigt tänkte jag, för frostiga promenader är ju ganska fint ändå.
Men jag har kvar 6 amerikanska månader att spendera.
Dom ligger där i min plånbok och jag känner mig ganska rik
fast dom sagt mig att det normala är att känna fattigdomen komma krypandes.
Jag har nog aldrig följt det normala, så jag stoppar lugnt ner mina
månader i plånboken igen och upplever den amerikanska vintern genom en glasruta.
Att uppleva den utomhus vore dumt,
för jag vill ju inte dö av den kalla vinden.
