18 ar. Vuxen och overgiven.

Nar jag fyllde 18 ar.
Nar jag blev vuxen, va jag som en liten flicka.
Lycklig och helt fantastiskt glad.
Jag sprang runt, dansade och sjong for mig sjalv.
Att fylla 18 kanns sa jatte stort.
Jag fick ett helt dundrande bra samtal fran min syster i Kina.
Det avbrots helt plotsligt efter en halvtimmas fin conversation men det gjorde inte sa mycket.
Och jag har vell fatt inse att jag ar vuxen nu.
Att jag star pa egna ben, utan mina foraldrar.
For nar man far fler gratulationer fran sin tyska host-systers mamma och pappa
an sina egna foraldrar,
inte far ett kort. Samtal eller nagot
pa sin stora dag,
kande man sig ganska overgiven.
Ganska ensam.
  Men det ar vell kanske sa livet ar,
nar man ar arton ar.